det är livet..
vaknade av en ringande mobil inte allt för utvilad, men bara o stigga upp om jag ville få mitt internet att funka. eller det har funkat men det har cpat lite! men nu funkar det så alla är väl nöjda och glada? även mina päron som kan gå in o kolla sina e-poster! haha! jag degade. jag fick ångest. jag var därför tvungen att följa med min mor till stugan, där jag stötte på tre ascoola killar som byggde altan. någon var snäppet coolare när han grävde av vatten ledningen typ! klyfftigt.. men vi alla älskar honom ändå? jag tror vi gör iaf. sen skjutsade min mor mig till, eller jag skjutsade mig själv till bussen med hjälp av mors agerande vid sidan av. satt mest tyst som en mus. jag åkte hem och nu är jag här. pappsen kom hem och lämnade mig lika fort för att åka till stugan och göra mamma sällskap! det är tacken. men detta gillar vi, friheten av att inte ha nån hemma.
pusspåallt.